Att klubben hade ett starkt lag var känt redan från början. Tävlingen avgjordes i trakterna kring Götene i Västergötland med 91 startande lag. Banorna visade sig vara relativt lätta och snabba och löphastighet blev en viktig faktor. Alice starka orienteringsförmåga kunde därför inte utnyttjas på förstasträckan men hängde med väl i det höga tempot och växlade som 40:e lag. Därefter följde idel goda lopp men när Tobias på sjätte sträckan tog laget upp på sjätte plats började det kännas som att avståndet till lagen framför var långt. På niondesträckan skickade vi dock ut den nyblivna juniorvärldsmästarinnan Lucie som tog in lite mer än två minuter på täten och förde upp laget till fjärde plats. Den upphämtningen gjorde att Svante med ett mycket bra lopp på sistasträckan kunde passera OK Skogshjortarna och nå bronsplatsen. Faktum är att laget aldrig tappade någon placering utan jobbade sig successivt upp till bronsplatsen.

Förstalagets bronsplats är enormt glädjande men frågan är om inte andralaget stod för en ännu större bedrift. Inför tävlingen jobbade flera personer med att leta framförallt tjejer till andralaget. Några av Tobias och Valentinas klubbkamrater var på träningsläger i Göteborg och skulle stötta upp andralaget med löpare. Problemet var att vi behövde tjejer som kunde springa 6 km långa svåra banor och det såg ut som att vi inte skulle kunna få ihop ett komplett lag.

Sonia som deltog på tjeckernas träningsläger föll dessutom illa vid ett bad efter träningen och fick en spricka i armbågen och hela högerarmen gipsad. Men tjeckernas träningsläger blev ändå vår räddning. Självförtroendet steg för fjortonåriga tjejen Ema som vanligtvis springer orange svårighet och hon tog på sig den 6 kilometer långa svarta niondesträckan. Sonia med gipsad arm tog en 5,6 km lång nattsträcka och laget blev därmed komplett. Men flera löpare hade tagit på sig betydligt tuffare banor än vanligt och viss oro fanns helt klart bland oss vuxna för hur det skulle gå.

På första sträckan hade vi Valentina som inte fått plats i förstalaget och hon inledde med ett mycket bra lopp och kom in som 24:a. Trots ett bra lopp från Calle på andrasträckan var det uppenbart att laget inte skulle kunna hålla sig på den nivån och laget föll sakteliga i resultatlistan.

Sonia gjorde trots sin gipsade arm sitt livs bästa lopp och tappade endast tre placeringar på tredjesträckan. Men på femtesträckan började laget till mångas förvåning att klättra när Hjalmar Lindgård och de tjeckiska killarna Ondrej och Prokop gav sig ut. På sjättesträckan sprang Tobias i förstalaget och hans fjortonåriga lillebror David i andralaget och David var endast 6 minuter långsammare.

Mest nervösa var vi inför niondesträckan där man vanligtvis placerar sin bästa tjejlöpare. Men fjortonåriga Ema slår allas förväntningar och är endast tolv minuter långsammare än världsmästarinnan Lucie och istället för att tappa placeringar klättrar hon en. Med hjälp av de alltid lika duktiga Granqvisttvillingarnas lopp placerar sig laget på en mycket imponerande 39:e plats.

Fotnot: Dagen innan avgörs HD14-stafetten. Här hade inte Göingarna något lag men de tjeckiska fjortonåringarna hade ett lag med sin egen klubb SKOB Zlin och knep en fjärdeplacering.