Banan i H20 på Ultra-SM mätte 17 700 meter fågelvägen. Wille sprang 19 630 meter för att ta alla kontroller vilket är 150 meter längre än vad Svante gjorde. På de 27 kontrollerna var det endast till kontroll 15 som det gjordes en bom. De sex personerna i tätklungan med Svante och Odin Ek (IFK Göteborg) längst fram drar för långt åt höger och blir lite osäkra när de klättrat upp för branterna. Ett misstag som kostade lite över minuten.

Bildtext: Willes löpväg är markerad med rött och den gröna löpvägen är från en av löparna bakom tätklungan.

Wille berättar:
Jag hade som plan att gå i tät hela vägen och försöka droppa av så många som möjligt. Dock kände jag att det var väldigt svårt att springa från de andra fem i klungan då man ibland behövde sakta in i ingångar eller planera vägval vilket var lite frustrerande. Men samtidigt var det något jag räknat med på förhand eftersom terrängen var så öppen och man skulle tjäna mycket på att ha en rygg. Så jag velade lite mellan tanken att dra ifrån genom att bränna på riktigt hårt men med risken att få sota för det senare när jag skulle ha färre krafter i en eventuell spurt, eller om jag skulle ligga i en fart som var ganska bekväm för mig och hoppas på att de andra blir trötta. Lite tvivel fanns det på slutet när jag började bli trött och kände att det med hög sannolikhet blir en spurt mot två bra spurtare.

Efter varvningen när jag, Svante och Odin drog ifrån kände jag att vi hade säkrat topp tre. Efter det gjorde jag mig egentligen redo för en spurt, då jag hade svårt att se att vi skulle splittra på oss på slutet. Men jag lyckades hamna på eget vägval till nästsista så då passade jag på att höja farten lite och hade ungefär fem sekunders lucka vid nästsista. Jag märkte sen att jag höll avståndet på åkern, men det var inte förrän jag stämplat sista som jag var säker på min seger.

Bildtext: Till näst sista kontrollen tappar Wille inledningsvis en sekund mot Svante och Odin Ek men väljer det vänstra vägvalet vilket ger honom tre sekunder. När de sammanstrålar igen har Wille en liten lucka som han dessutom utökar med ytterligare en sekund in mot kontrollen.

Svante berättar:
Jag kände mig stark inför loppet men insåg snabbt att det skulle bli tuffa kilometrar när Wille drog upp farten direkt från start. In till kontroll 14 blev Wille osäker så jag tog den först, sen drar jag lite snett upp för en brant och alla i tätklungan ställer sig mest o kollar på varandra. Vi räddar upp det relativt snabbt men vi hade kunnat bjuda in de andra onödigt mycket där.

I slutet på banan var det en skön känsla när vi i ”medaljtrion” ser att vi får en lucka bakåt på en väg, kollar på varandra o säger "Nu trycker vi ifrån dem". Att Wille skulle vinna insåg jag väl rätt snabbt när han fått en lucka ut på åkrarna på väg till sista. Jag och Odin drog på vad vi hade kvar i benen men kom egentligen inte mycket närmare. Efter det var enda tanken att försöka ta dubbelsegern istället.